Min älskling M är på tjänsteresa och kommer inte hem förrän imorgon. En natt utan honom känns som evigheter. Jag drar mig för att gå och lägga mig, för jag vet hur det kommer att bli; tomt och ödsligt i sängen, svårt att somna när jag inte kan höra Ms andetag, orolig sömn, och när jag vaknar är jag ensam - utan värmen från min M.
Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
om du inte ser på
och genomskinlig grå
vad vore jag utan dina andetag
(Kent - Utan dina andetag)
tisdag, mars 31, 2009
Fin drink i lyxförpackning
Hittade precis ytterligare en modell av drinkbehållare. Ännu finare. Kostar tydligen från ca $140. Vilket fynd...
Bilden kommer från projectwedding.com
Bilden kommer från projectwedding.com
Drink istället för skumpa?
Skumpa är ju en klassiker, men det finns ju så många goda och färgglada drinkar som man skulle kunna ha till välkomstskålen istället. Några olika sorters drinkar hade jag gärna serverat i de här behållarna med kran. Funkar kanske ännu bättre på en sommarfest i trädgården (om man nu hade haft en trädgård...). Frågan är om de går att hitta i Sverige...
Bilden är från projectwedding.com
Bilden är från projectwedding.com
Every day I love you more and more
Never knew I could feel like this
Like I've never seen the sky before
Want to vanish inside your kiss
Every day I love you more and more
Listen to my heart, can you hear it sings
Telling me to give you everything
Seasons may change, winter to spring
But I love you until the end of time
Come what may
Come what may
I will love you until my dying day
Suddenly the world seems such a perfect place
Suddenly it moves with such a perfect grace
Suddenly my life doesn't seem such a waste
It all revolves around you
And there's no mountain too high
No river too wide
Sing out this song and I'll be there by your side
Storm clouds may gather
And stars may collide
But I love you until the end of time
Come what may
Come what may
I will love you until my dying day
Come what may, från filmen Moulin Rouge
Like I've never seen the sky before
Want to vanish inside your kiss
Every day I love you more and more
Listen to my heart, can you hear it sings
Telling me to give you everything
Seasons may change, winter to spring
But I love you until the end of time
Come what may
Come what may
I will love you until my dying day
Suddenly the world seems such a perfect place
Suddenly it moves with such a perfect grace
Suddenly my life doesn't seem such a waste
It all revolves around you
And there's no mountain too high
No river too wide
Sing out this song and I'll be there by your side
Storm clouds may gather
And stars may collide
But I love you until the end of time
Come what may
Come what may
I will love you until my dying day
Come what may, från filmen Moulin Rouge
måndag, mars 30, 2009
På en höft...
Om jag nu redan ska frångå tänket med kontrastfärg....
Den här modellen från Eddy K heter 77816.
Inget fint namn, men en fin klänning.
Den här modellen från Eddy K heter 77816.
Inget fint namn, men en fin klänning.
Inför gud och denna församling - eller bara inför de församlade nära & kära...
Från början tänkte jag att det lättaste beslutet ändå måste vara huruvida man ska gifta sig borgerligt eller i kyrkan. M sa med en gång att han överlämnade det beslutet till mig. Men, det var inte så lätt som jag trodde.
Först var jag helt inställd på kyrkan. Det hör liksom till - en del av vår kultur. Mitt sätt att se på kristendomen är mer som en del av vår kultur än som en religion. Något som våra gemensamma värderingar grundar sig på. Därför känns inte kyrkan främmande, även om jag inte tror på Gud. Dessutom är det ju högtidligt och fint i kyrkan.
När jag funderade på bröllop jag varit gäst på och när jag började läsa på bröllopsforum insåg jag att det inte var ett så lätt beslut som jag först trott. Det som gjorde att jag nu i princip är helt inne på borgerlig vigsel var ett bröllop jag var på i februari. När jag tittade mig runt bland bänkraderna insåg jag att de flesta verkade osäkra över hur de skulle uppträda i kyrkan, och de flesta läste inte med i Fader Vår eller trosbekännelsen (eller på sin höjd mumlade lite).
Jag insåg då att det inte bara handlar om hur man själv känner inför de värderingar som kristendomen står för, utan också hur gästerna känner - och vilken stämning man vill ha vid sin vigsel. Givetvis vill M och jag att vigseln ska vara vacker och högtidlig. Men samtidigt vill vi att det ska kännas intimt, familjärt och hjärtligt - och jag har kommit fram till att vi nog bäst får fram den känslan genom en borgerlig vigsel. Fast då gäller det ju också att hitta det perfekta stället för vigseln... Alla dessa beslut...
Först var jag helt inställd på kyrkan. Det hör liksom till - en del av vår kultur. Mitt sätt att se på kristendomen är mer som en del av vår kultur än som en religion. Något som våra gemensamma värderingar grundar sig på. Därför känns inte kyrkan främmande, även om jag inte tror på Gud. Dessutom är det ju högtidligt och fint i kyrkan.
När jag funderade på bröllop jag varit gäst på och när jag började läsa på bröllopsforum insåg jag att det inte var ett så lätt beslut som jag först trott. Det som gjorde att jag nu i princip är helt inne på borgerlig vigsel var ett bröllop jag var på i februari. När jag tittade mig runt bland bänkraderna insåg jag att de flesta verkade osäkra över hur de skulle uppträda i kyrkan, och de flesta läste inte med i Fader Vår eller trosbekännelsen (eller på sin höjd mumlade lite).
Jag insåg då att det inte bara handlar om hur man själv känner inför de värderingar som kristendomen står för, utan också hur gästerna känner - och vilken stämning man vill ha vid sin vigsel. Givetvis vill M och jag att vigseln ska vara vacker och högtidlig. Men samtidigt vill vi att det ska kännas intimt, familjärt och hjärtligt - och jag har kommit fram till att vi nog bäst får fram den känslan genom en borgerlig vigsel. Fast då gäller det ju också att hitta det perfekta stället för vigseln... Alla dessa beslut...
söndag, mars 29, 2009
What´s the color of love?
Även om jag har kommit över min förälskelse i Maggie Sottero-klänningen, så behåller jag idén om en klänning med detaljer i en kontrastfärg. Gärna rött. Eller svart.
Men rött passar nog ändå bäst. För det första älskar jag rött - och M tycker att rött är helt ok - och för det andra är det ju kärlekens färg. Dessutom gillar jag tanken på att ha ett par härligt röda skor som kikar fram under klänningen. =)
Om man har rött i klänningen och på skorna borde man ju också ha matchande blommor i brudbuketten. Röda kallor känns dramatiskt men ändå elegant enkelt.
Men rött passar nog ändå bäst. För det första älskar jag rött - och M tycker att rött är helt ok - och för det andra är det ju kärlekens färg. Dessutom gillar jag tanken på att ha ett par härligt röda skor som kikar fram under klänningen. =)
Om man har rött i klänningen och på skorna borde man ju också ha matchande blommor i brudbuketten. Röda kallor känns dramatiskt men ändå elegant enkelt.
fredag, mars 27, 2009
Första förälskelsen
När det gäller brudklänning alltså.
Det tog mig inte många dagar tills jag hittade en bild på den första brudklänningen jag blev förälskad i.
Men det tog desto fler dagar innan jag hittade namnet på tillverkaren.
Det är Maggie Sottero, och klänningen heter Camden.
Men det tog desto fler dagar innan jag hittade namnet på tillverkaren.
Det är Maggie Sottero, och klänningen heter Camden.
Min första förälskelse, men definitivt inte den sista.
Bröllopsplaneringen har fångat mig i sitt nät
Efter att min M friat var jag tvungen att använda all min viljestyrka för att hålla mig från att omedelbart börja köpa bröllopsmagasin. Jag lyckades i en vecka. Med fladdrande rådjursögon frågade jag M om vi inte kunde köpa ett par magasin när vi ändå "råkade" gå förbi pressbyrån.
Och återigen lyckades jag blidka honom... ;-)
Magasinen följdes av bröllopsportaler på nätet, och sedan var jag igång. Tanken var först att bara göra en ungefärlig budget för att vi skulle veta vad som väntar. Men, för att göra en realistisk budget måste man ju ha lite pejl. Och sedan var jag fast.
M är underbart tålmodig och har inget emot att jag bubblar på. Men för att vara på säkra sidan tänkte jag använda bloggen som en ventil för mina bröllopsfunderingar. Ungefär som en säkerhetsventil. Om någon råkar hittar hit och vågar ställa sig i vinddraget av min bröllopsyra: varmt välkommen.
Och återigen lyckades jag blidka honom... ;-)
Magasinen följdes av bröllopsportaler på nätet, och sedan var jag igång. Tanken var först att bara göra en ungefärlig budget för att vi skulle veta vad som väntar. Men, för att göra en realistisk budget måste man ju ha lite pejl. Och sedan var jag fast.
M är underbart tålmodig och har inget emot att jag bubblar på. Men för att vara på säkra sidan tänkte jag använda bloggen som en ventil för mina bröllopsfunderingar. Ungefär som en säkerhetsventil. Om någon råkar hittar hit och vågar ställa sig i vinddraget av min bröllopsyra: varmt välkommen.
Att börja skriva på en tom bloggsida...
En tom bloggsida som publiceras på webben känns av någon anledning tommare än ett tomt pappersark.
Hur börjar man en blogg?
På samma sätt som man presenterar sig för någon på en fest (fast utan förklaringen kring hur man känner den vars lya man invaderat)? Nej, det känns inte bra. Med syfte, omfattning och problemformulering, som i en uppsats? Lite stelt kanske. Och en problemformulering för en blogg? Hur skulle det se ut?! Fast, syftet har jag ju faktiskt redan skrivit - i bloggbeskrivningen: att inte tjata hål i huvudet på min omgivning...
Jag tänker nog bara kasta mig rakt ut i bloggandet – och liksom låtsas att jag redan hållit på i flera månader. Dessutom tänker jag strunta i att ens ägna en tanke åt den där bloggen jag ambitiöst började på för typ ett år sedan. Den som rann ut i sanden efter någon vecka... Och den som jag började på året dessförinnan. Som bara klarade sig någon vecka. Nej, utan en tanke på mitt bloggbagage kastar jag mig rakt ut, någonstans i mitten av en vecka och i mitten av några funderingar.
Nu gör jag det.
Nu.
Hur börjar man en blogg?
På samma sätt som man presenterar sig för någon på en fest (fast utan förklaringen kring hur man känner den vars lya man invaderat)? Nej, det känns inte bra. Med syfte, omfattning och problemformulering, som i en uppsats? Lite stelt kanske. Och en problemformulering för en blogg? Hur skulle det se ut?! Fast, syftet har jag ju faktiskt redan skrivit - i bloggbeskrivningen: att inte tjata hål i huvudet på min omgivning...
Jag tänker nog bara kasta mig rakt ut i bloggandet – och liksom låtsas att jag redan hållit på i flera månader. Dessutom tänker jag strunta i att ens ägna en tanke åt den där bloggen jag ambitiöst började på för typ ett år sedan. Den som rann ut i sanden efter någon vecka... Och den som jag började på året dessförinnan. Som bara klarade sig någon vecka. Nej, utan en tanke på mitt bloggbagage kastar jag mig rakt ut, någonstans i mitten av en vecka och i mitten av några funderingar.
Nu gör jag det.
Nu.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
