*Pustar ut*

Jag har varit på konferensresa i Danmark med jobbet torsdag till lördag. Inte en ledig stund, men en massa skoj har vi haft! Dessutom var M & jag på fest direkt efter att vi kom hem på lördagskvällen och nu idag har vi hunnit med både utflykt, ett kort besök hos mamma på mors dag och grillning med vänner.
Så nu ligger jag på minus på sovkontot - men på plus på ölkontot! =)
Och äntligen börjar midsommarplanerna ta form!

Sydstatscharm

Jag kan ibland känna mig ganska ensam om det, men en del av mig känner lite extra för den amerikanska södern. En del mindre goda sidor till trots så finns den där sydstatscharmen där. Men för att uppskatta den måste man kanske ha någon sorts koppling dit. M skojar alltid om banjospelande hillbillies när man pratar om sydstaterna... Det ska bli kul att visa honom en annan sida av USA, än vad han sett innan, när vi åker dit i sommar.

Hos Martha Stewart hittade jag ett fotoreportage från ett bröllop i Tennessee som visar sydstatscharmen. Kuriosa: bruden är från New York City och brudgummen är countrymusiker.

Foton från Martha Stewart Weddings, kollage av Snömolnet.

Priscilla of Boston

Även om jag fortfarande håller fast vid the one dress, har jag ändå fortsatt att surfa runt efter inspiration. Om det nu råkar vara så att plånboken inte matchar prislappen... Hittade ännu mer fint hos Priscilla of Boston (alla bilder kommer därifrån, men kollagen har Snömolnet gjort).

Längden är jag inte förtjust i (antingen är det kort eller så är det långt...) men mönstret ger en fin effekt.

Silhuetten är nätt och fin, men kanske mer festfin än bröllopsfin? Nederdelen är finare än överdelen. Notera de röda skorna! =)

Hittade en fin lång också: söta rosor, fin drapering och den ser ut att vara härlig att gå i... =)

Gula fält, röda stugor och blå himmel

Det finns mycket vackert att njuta av i Sverige den här tiden av året. Den här bilden tog jag i fredags.


Foto: Snömolnet

Äppelgrön kivi...

Igår var M och jag på en utflykt österut och på vägen körde vi förbi Iittala Outlet. Där hittade vi ljuslyktorna Kivi i färgen apple green som passar perfekt i vårt vardagsrum. Priset passade också perfekt, så vi köpte tre till soffbordet och tre till matbordet. Jag hade gärna kompletterat med en äppelgrön, vågformig vas av Alvar Aalto men även outletpriset kräver ett visst grävande i plånboken så den hamnar på önskelistan istället.


Foto: Snömolnet

Lady in red

Lady in red shoes, i alla fall. Jag har hela tiden varit inne på att ha röda skor på bröllopet och nu när det lutar åt en kort klänning känns det ännu bättre. Härligt med en färgklick!

För flera veckor sedan hittade jag perfekta röda skor på Eurosko. Då blev det bara ett snabbt foto med mobilen, för att köpa skor ett och ett halvt år i förväg kändes inte som en bra idé. Men, så visade jag bilden för C på jobbet och hon tyckte också att de var perfekta och övertalade mig att köpa dem om de fanns kvar i min storlek. Tacksam för att någon gav mig en legitim (nåja...) anledning att shoppa traskade jag till skoaffären redan samma eftermiddag.

Allt frid och fröjd. Det fanns ett par i min storlek så de fick följa med hem. Väl hemma promenerade jag runt en stund. M tyckte att de var jättesnygga och verkade inte ha några problem med framförhållningen. Klacken var lagom hög, så att det blev en skön vinkel för foten. Men tyvärr kände jag ganska snabbt att de här godbitarna var lite för trånga över lilltårna och att inte ens ett och ett halvt år skulle kunna göra dem tillräckligt ingångna för att fungera en hel dag, kväll och natt. Möjligen under själva vigseln, men inte en minut längre. Så, imorgon åker de tyvärr tillbaka till affären. Men, jag har ju tid på mig att hitta några liknande som sitter som en smäck! =)


Foto: Snömolnet

Hur jag träffade er pappa

Ibland funderar jag på hur det kommer låta när jag berättar för Ms och mina barn (när det är tid för det...) om hur M och jag träffades. Kommer jag berätta precis som det var? Eller kommer jag att försköna historien lite - i alla fall tills de blir lite äldre... ;-) Och hur skulle det låta om M berättade historien istället?

Någon som verkligen kan berätta historien om hur han träffade sina barns mamma är karaktären Ted i teveserien How I met your mother.
M och jag älskar den serien! It's awesome!


Bilder från CBS, kollage av Snömolnet

Suit up!

Kloka ord från Ernst

Säga vad man vill om Ernst Kirschsteiger, men det finns ingen annan som kan prata om inredning med ett så målande och uttrycksfullt språk.
"När en katt ligger och sover i ett rum finns det inte mycket mer för en inredare att göra där."
Så är det verkligen.

Foto: Snömolnet

Tiderna förändras... och tur är det!

M och jag har varit i huvudstaden i helgen. Som vanligt mycket att hinna med. Vi hälsade på Ms lillebror med ny flickvän, var på dop, åt middag med vänner, drack ett gäng öl med en kompis på besök från Tyskland och hälsade på min bedårande brorson (och ja, hans föräldrar också...). Och så var vi på Nordiska museet. M hade sett att de hade en bröllopsutställning där. Det stämde. Men den var liten. Fast vi fick oss ett gott skratt när vi hittade den här. Snacka om att smak förändras med åren, och med modet.
1991 stod det att denna vita dröm med tillhörande midjekort kavaj kom från.


Foto: Snömolnet

Att vakna under en rosa Gerbera...

Satt och filurade över mappstrukturen och hittade foton från när jag sålde min förra lägenhet.
Den enda lägenhet jag bott i själv. Och det syns nog.
Ibland saknar jag den där rosa gerberan...
Tack pappa som tålmodigt hjälpte mig att sätta upp den.


Foto: Snömolnet

The one

M är ju the one. Såklart. Men jag har också hittat the one dress!

Vacker i sin enkelhet. Klassisk. Kort. V-ringad.

Oscar de la Renta. *tusenlapparna flyger iväg*

Kanske går den att hitta i någon vintage-butik, trots att det är vårens kollektion.

Hoppas, för jag har inte ens vågat leta efter priset.

Foton från Oscar de la Renta och Internet, kollage av Snömolnet

Röda lyktor

Det är mycket klänningar nu så jag tänkte bryta av med lite papper. Hos Martha Stewart hittade jag de här korten. Känns som att det passar när det börjar bli höst, särskilt om man som jag drömmer om lanternor som dekoration bland träden vid vigselplatsen.


Foto från Martha Stewart Wedding

Kort om kort

Efter en del surfande kan jag, inte helt förvånad, konstatera att det är ganska svårt att hitta korta brudklänningar. De flesta är i 50-talsmodell och lite längre än till knät (vilket visst kallas för tea-length). Kjolar som slutar en bit ner på vaden är inte smickrande på mig som har ganska rejäla vader. Inte så mycket v-ringat har jag hittat heller.

Låter nog mer pessimisistisk än jag är. Jag har faktiskt hittat en del fina klänningar. Alla kanske inte passar på mig - vare sig min smak eller kropp - men de kan ju alltid ge lite inspiration.

De här två klänningarna kommer från Priscilla of Boston.

Siluetten på den här klänningen är fin och kjolen ser härlig ut. Fast det kanske är lite för lockande med fickorna när man är nervös och inte vet vart man ska göra av sina händer... :-)



Den här ser ut som en Barbie-klänning. Men jag tycker det är fint med spetsen som sticker fram nertill.

Som spunnet socker...

Den här klänningen är ljuvlig, tycker jag!
Men kanske lite för romantisk för mig...

Foto: DollyCouture

Fodral

Många korta brudklänningar är snäva. Eleganta i och för sig, men för mig känns det mer business (nja, kanske inte färgen direkt..) än bröllop. Eller student. Fast, det kanske funkar det med. När jag har fått tänka lite. Men av de här tre känns ingen som en keeper, även om överdelen på klänningen till höger är fin.


Foto från blueorchidblog
Vänster: David Meister, mitten: Donna Ricco,
höger: BCBG Max Azria

Täta kronblad

Ranunklar är ju fantastiskt fina! Men sist jag köpte i kruka höll de sig bara två dagar... Var det till följden av bristen på gröna fingrar eller otur, eller är det så ranunklar är? Hur beter de sig när de kommer i bukett, utan rötter? Hm...

Söta hursom.

Varför står vi då i den här djungeln?

Det är lätt att gå vilse i brudklänningsdjungeln! Efter att ha surfat runt på Stora Stygga Internet en hel massa och kikat på brudklänningar har jag nu börjat tänka om lite.

V-ringat har jag hela tiden letat mest efter, eftersom jag passar bäst i det. Urringningen blir snyggast och så blir det ingen överflödig hud vid armhålorna som jag tycker att det lätt blir när man har axelbandslöst. Utan urringning ser jag märklig ut, tycker jag själv. Tyvärr är det inte helt lätt att hitta v-ringade brudklänningar. De flesta är av någon anledning axelbandslösa. De ser himla fina ut på modellerna, men de skulle inte blir lika fina på mig. Men när det gäller urringningen tänker jag stå på mig (även om jag inte tänker skriva det i sten...).

Vad jag främst börjat omvärdera gäller en annan aspekt av klänningen. Nämligen längden. Till vardags känner jag att jag lätt ser lite fånig ut i lång klänning. Det klär inte mig. Kanske för att jag är ganska kort. Men det är lätt att trilla dit på lång brudklänning när det nästan är det enda man ser. När jag för ett tag sedan var och provade några brudklänningar för att få lite att fundera över så bestämde jag mig därför för att en klänning utan för mycket tyg i kjolen blir bäst. Med mycket tyg i kjolen försvinner liksom jag - det blir klänningen som bär mig...

Men, nu har jag istället börjat fundera på om det inte är längden som är grejen. Om jag inte passar i långklänning i vanliga fall, varför tittar jag då på en lång brudklänning? Så, nu ska jag börja kika på korta klänningar och se vad jag kan hitta för godbitar. Jag vet i alla fall att det inte blir mammas brudklänning för den skulle jag inte komma i om jag så opererade bort ett par revben...

Den här gillar jag. Tyvärr hittade jag inte vad det är för märke. Och, jo jag inser att den inte är v-ringad... =)

Under my umbrella

Av någon anledning fick det förra inlägget, om det fina försommarvädret, mig att tänka på paraplyer. Kanske en släng av realism (vilket i och för sig inte känns helt som jag...). Eller så beror det på att det faktiskt idag kom en del regnstänk.

I slutet av september och början av oktober kan det vara underbart höstväder. Men, det kan också vara en annan typ av väder. Hope for the best, plan for the worst. Alltså, tänker jag på paraplyer.

Foto från någonstans på Stora Stygga Internet...

På svenska webbshopar som säljer bröllopsprylar brukar man hitta två sorters paraplyer: vita eller ivory. Hm. Känns inte helt roligt och inte riktigt "oss". Jag är inne på att kombinera den traditionella vita brudklänningen med röda detaljer, som röda skor, så vad skulle då passa bättre än ett rött paraply. Tricket är väl bara att hitta rätt röd nyans. Men, jag har ju lite tid på mig...

När jag surfat runt lite har jag insett att paraply inte bara är praktiskt (ifall det skulle komma skrockfullt lyckosamma regndroppar på bröllopsdagen) utan kan också vara en effektfull accessoar på foton.

Foto från giacanali.com

En försmak av sommar

Helgen var helt underbar! Tre dagar lång och underbart sommarväder. Det blev en lagom blandning av party party, grillning, lunch på stan med kall öl, chillande, vänner, sånt-som-måste-göras, glass och framförallt tid med min M.
Det kändes verkligen som sommar!

Vår innergård är fantastiskt vacker nu på våren. Det finns gott om gamla knotiga fruktträd som blommar underbart vackert. Förra våren bodde vi inte här, så jag blev alldeles förtjust när alla blommor slog ut.

Foton: privata

Höströda bär

Underbar röd nyans som passar på hösten,
och de där bären gillar jag.

Bilden är från Theknot

Run Forrest, run!

Rubriken kom jag på för att jag satt och rensade i en låda förut idag. Däri hittade jag bland annat en turistbroschyr från Grandfather Mountain i North Carolina där jag var för ett par år sedan. I de kurviga backarna filmades en av scenerna när Forrest Gump springer. Fast, det var ju inte det jag hade tänkt skriva om. Se det som en parentes.

I förrgår var M och jag ute på joggingrunda. Den andra för året, och faktiskt den andra för veckan. Tidigare ikväll var M ute igen, men jag stannade hemma och tränade med träningsboll och yogamatta. Jag har så mycket skoskav sedan de två föregående gångerna att jag knappt kan ha skor på mig...

Jag skulle vilja tycka om att springa. Det är ju en enkel motionsform som varken kräver planering, gymkort eller särskilt mycket utrustning. Men, jag gillar det helt enkelt inte. Att jag dessutom alltid får skoskav efter några kilometer gör ju inte det hela trevligare. Innan jag träffade M sprang jag i snitt en mil vartannat år och alltid var den milen vid någon form av motionslopp. Mellan loppen tränade jag inte löpning. Men i somras bestämde jag mig för att dra nytta av M:s motivation och hakade på honom på ett tiotal joggingrundor. Det är så mycket enklare när man är två. Även om vi springer med varsin ipod kan vi ändå sporra varandra och ge varandra energi.

När man läser på bröllopsforum står det snabbt klart att viktnedgång är av hög prioritet hos många blivande brudar. Och det är väl inte så konstigt. Bröllopsdagen är nog en av de dagar man får allra mest uppmärksamhet och blir fotad allra mest. Dessutom blir ju fotona från bröllopet något som man har framme för alltid. Såklart att man vill vara så vacker som möjligt just den dagen, och det är ju bara bra om det sporrar till mer hälsosamma val. Jag har faktiskt ingen plan på att gå ner i vikt till bröllopet. Däremot skulle jag vilja tajta till kroppen lite - i alla fall magen, och framförallt, armarna. Resten kan man ju dölja ganska bra i klänningen...

Sedan finns ju allt annat som har med utseendet att göra (det här kan nog bli ett eget inlägg någon annan dag), t.ex. att jag helt plötsligt skulle vilja vakna upp på bröllopsdagen och upptäcka att jag fått långt, tjockt och lagom lockigt hår... Men tja, det finns ju de som inte gör annat än hair extensions...

Mer detaljer från Pronovias

Pronovias verkar vara lite av en specialist på fina detaljer vid bysten och ringningen.

Blommig byst...

Pronovias har många vackra klänningar. Men de flesta ser dyra ut. Eller svårburna. Oftast både och.

Den översta av dessa två är helt underbar. Rätt person till den klänningen skulle se ut som en älva. Själv skulle jag nog se ut som om jag var gravid och inte hittat något annat som passade än ett nattlinne. Tyvärr. Men låta sig inspireras kan man ju alltid...