V-ringat har jag hela tiden letat mest efter, eftersom jag passar bäst i det. Urringningen blir snyggast och så blir det ingen överflödig hud vid armhålorna som jag tycker att det lätt blir när man har axelbandslöst. Utan urringning ser jag märklig ut, tycker jag själv. Tyvärr är det inte helt lätt att hitta v-ringade brudklänningar. De flesta är av någon anledning axelbandslösa. De ser himla fina ut på modellerna, men de skulle inte blir lika fina på mig. Men när det gäller urringningen tänker jag stå på mig (även om jag inte tänker skriva det i sten...).
Vad jag främst börjat omvärdera gäller en annan aspekt av klänningen. Nämligen längden. Till vardags känner jag att jag lätt ser lite fånig ut i lång klänning. Det klär inte mig. Kanske för att jag är ganska kort. Men det är lätt att trilla dit på lång brudklänning när det nästan är det enda man ser. När jag för ett tag sedan var och provade några brudklänningar för att få lite att fundera över så bestämde jag mig därför för att en klänning utan för mycket tyg i kjolen blir bäst. Med mycket tyg i kjolen försvinner liksom jag - det blir klänningen som bär mig...
Men, nu har jag istället börjat fundera på om det inte är längden som är grejen. Om jag inte passar i långklänning i vanliga fall, varför tittar jag då på en lång brudklänning? Så, nu ska jag börja kika på korta klänningar och se vad jag kan hitta för godbitar. Jag vet i alla fall att det inte blir mammas brudklänning för den skulle jag inte komma i om jag så opererade bort ett par revben...
Den här gillar jag. Tyvärr hittade jag inte vad det är för märke. Och, jo jag inser att den inte är v-ringad... =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar